En balrog kom till byn

Idag kom en balrog och hälsade på i byn, en arbetslös balrog. Han var nere. Han kom åkande på en sån där kickbike, eller vad det heter, ni vet en sån som små hobbitar inte får åka på i affärer. Då får de örfilar. Rakt på den lilla håriga kinden ba schablam! Jag blir så glad när små varelser får stora snytingar. Det är en maktdemonstration som livar upp. Man ska visa de små att man är stor. Har de glass - ta den. Ler de - sparka in det lyckliga flinet i deras vidriga anleten. Skuttar de fram under visslande läten - radera alla spår av deras existens. Man måste alltid statuera exempel. Balrogen var en typisk modfälld mastodont, han kom och smörade och visade upp sina mediokra gymnasiebetyg för alla han såg. Såvitt jag förstod knep han inte ens en intervju på hela dagen. Det finns i och för sig inte särskilt många jobb här i Fylke eftersom alla mest ligger och tuggar grässtrån i sin egen skit. Tandläkare, sotare och spärrvakter lyser med sin frånvaro här och så ska det ta mig fan förbli. Kraftiga män med karies och igenkorkade skorstenar skola för evigt ostörda hoppa över automatspärrar för att ta tåget till Vattnadal Central. Hell Yeah.