Mitt första ord

Jag föddes en iskall augustimorgon. Inte ett öga var torrt. Jag skrek inte, jag var helt tyst. Kände att det är bäst att vänta tills jag

1. Lärt mig tala
2. Fått lite livserfarenhet

innan jag öppnar käften. Kommer säkert bara störa de andra annars, om jag börjar gapa utan substans. Så jag höll käft i arton år. Jag minns dagen då jag sa mitt första ord.

Vi skulle dra och bada, jag, Merry och Saruman. Det här var på den tiden Saruman fortfarande var spontan, sen blev han inrutad och tvär. Med badbyxorna käckt på sned tågade vi mot floden. När vi nästan var framme vid vårt hemliga badställe fick jag syn på en alvhona som satt och metade. Jag smög fram, lika tyst som jag varit de senaste arton åren. De sista stegen tog jag springande, nej rusande, och sen gjorde jag trosrycket på henne, stenhårt! Tyvärr lite för stenhårt eftersom hon fick framåtrotation och hamnade i ån/floden. Väl i vattendraget lyckades hon trassla in sig i sin fiskelina och fick kroken i röven. Hon tjöt som bara en alv kan tjuta. Jag hoppade förstås i. Simmade fram till henne, fick tag i hennes huvud och viskade det som Fredrik Lindström anser vara världens smartaste ord. Mitt första.